Hur fort kan inte livet ta en vändning med förskräckelse?
Idag tog min lille Bentley en egen liten promenad......-en lång sådan. Han ville hem till lägenheten på Storgatan.
Hem till bamsenallen och tuggbenet - såklart. En liten promenix från Molins Garden ordnar jag lätt -tänkte Bentley. Det gjorde Han, nästan, det blev lite strul på vägen och många blev inblandade i Hans lilla utflykt. Nu är det kväll - min puls börjar närma sig en något mer normal takt. Vi har gosat sedan vi kom hem, lille Bentley och jag. Han skäms......mycket, och vill be Alla som var berörda under dagens strapats om ursäkt - det var inte meningen att ställa till oreda - jag ville bara hem till bamsenallen..........
Även jag, som husse till denne lille goding, vill tacka Alla för god hjälp under dagen, hoppas vi inte ställde till med för mycket strul i Era liv. Tusen tack Malin -Du sprang ett maraton, barfota genom Herrljungas gator.
Och till Dig Sabina - Bentley mår bra, det gick fint, bara en liten skråma på framtassen.
Tack Gary för god insats.
God natt.
//Christopher
