I dag hamnade jag nos mot näsa med två små fina rådjur.
Bentley och jag var på promenad - gick på en villagata - bredvid en häck som var ca 120 cm hög.
Jag vred på huvudet OCH TITTAR RAKT in i ett par ljuvliga rådjursögon - stora, mörka och djupa.
Jag stannar och ser hur djuret sakta vrider sig mot ett annat - det var då jag såg att det var två.
Om jag sträckt ut handen över häcken, kunde jag i princip ha klappat det ena.
De två blev stela och stod helt stilla - jag också - Bentely såg ingenting, undrade varför jag stod still.
Hörde hur de andades och såg öronen vridas på dem - men inget hände - jag började sakta gå - inget hände.
Antagligen var de så hungriga att en åskådare inte fick störa mumsandet i det hösttrista grönsakslandet.
Djuren var grå i sin päls och ute var det skymning - de två syntes nästan inte i dunklet. Hoppas de fick sig ett ordentligt skrovmål - och kom till sitt bo utan problem - bo.....har rådjur ett bo? ....kom till sitt näste.....till sin skog utan problem. Har tänkt på dem hela kvällen - Rådjur är ett vackert djur - lite skört - men viljestarkt.
I dag var jag nära två.....God natt.
//Christopher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar